Januari

Oskar och Lilian kommer!

3 januari fick vi mer efterlängtat besök då Lilian och Oskar Sjöber med sina två söta flickor, Elena och Naomi kom hit för att stanna i 3 månader. Vi var och mötte dem till flygplatsen tillsammans med Janne, Didi och Amos för att också välkomna det finska paret Esko och Marjo som kommer för att hjälpa till här. Oskar kommer hjälpa till på TV-avdelningen medan Lilian förutom att ta hand om barnen och lära sig språket och kultur kommer att hjälpa mig med bland annat inredningen av Habari Maalums utrymmen och följa med till byn på olika projekt. Det känns roligt att ha sina goda vänner här att kunna dela denna nya vardag med och vi har haft och kommer ha mycket roligt tillsammans!

Sjöbergs i Afrika

Tuffingarna

Lilla Elena i stora Afrika

Studiorenovering

Under renovering

 

Det närmsta projektet i januari för både mig och Benja har varit att måla om och förnya studioutrymmena. Vi började med det stora kontrollrummet att tömma rummet på all teknik och torka alla sladdar och reda upp alla kvarglömda pappershögar. Sedan fortsatte vi (tillsammans med snickrarna, teknikern, elektrikerna och målarna) att måla rummet och välja tyger till akustikpanelerna och bordet lackades om. Färgerna i stora kontrollrummet går i vinröd (masai röd), ljust trä, blått, svart och vitt. Sedan var det dags att installera lamporna och hela det nya inspelningssystemet medan vi påbörjade renoveringen i lilla kontrollrummet. Golvet skall bytas ut, väggarna målas, basfällor kläs om och nya gardiner sys. I det rummet skall färgerna (ännu under planering) gå mot de afrikanska nyanserna gult, brunt, orange och rött. Sen skall vi ta itu med själva studion som skall binda samman de båda kontrollrummen färgmässigt.

Vidare finns det många rum som väntar att få designas om såsom hela tv-huset, några klassrum, gästhusen, receptionen, Habari Maalums bokhandel i stan och några av kontorena, så nog finns det jobb alltid! Det finns även planer på att förnya Habari Maalums logo och en eftermiddag samlades management behöriga för att diskutera logoförslagen och jag fick till uppdrag att bestämma färgtemat på den bestämda logon, vilket skall vara färdigt innan slutet av januari. Så mycket spännande är på gång!

Lilla kontrollrummet

Nästa projekt

 

 

Fullt upp

 

Pangani

Vår lilla stuga

15 januari var det dags för lite semester tillsammans med Hanna och Janne och Ansan och Christo. Efter gästernas önskningar åkte vi ner till Pangani vid kusten och spenderade en skön vecka i solen och havet. Två dagar åkte vi 5km rakt ut i indiska oceanen med en liten träbå till en sandö där man kunde snorkla och plocka fina snäckor. Vi fick se de infödda jaga bläckfisk och önskade ha fått se havssköldpadds äggen kläckas men denna gång hade vi inte turen på vår sida. Vi grillade på kvällen i månens sken eller njöt av livet i fulla drag med bra böcker, god mat och trevligt sällskap. Den 22 januari var det dags att börja resan hemåt igen fyra trängdes in i baksätet med en 9 timmars färd framför oss.

 

Resmedlet till sandön

Natt i Pangani

 

Strandpromenad

 

 

 

På jobb igen

Hemma igen tog vi en lugnt söndag innan arbetet började igen på måndag med full styrka. Benjamin började jobba i studion tillsammans med Joeli, Zepha och Pokea med att spela in den första kören med det nya systemet och har fullt upp.

Jag tillsammans med Paula och Ulrik började den 24 januari med en swahilikurs som skall pågå i två veckor, förmiddagar från klockan 9-13. Idag hade vi första lektionerna och vår lärare Alfons är verkligt bra så vi ser alla framemot att komma några stora steg frammåt med vår swahili.

Swahilikurs

 

December

Jul i Afrika

Missionärernas lillajul

 

Vår julmånad började den 2 december då vi på missionärernas torsdagsbön var hemma hos oss och vi passade på att lära  svenskarna hur man firar lillajul på äkta finlandsvenskt vis. Vi hade julknytkalas med tomtegröt, hemgjord glögg, knäck, pepparkakor, lussebullar och pepparkaksbröd. En liten plastjulgran (90cm) stod i ett hörn med julgransbollar, glitter, ljus och stjärna som vilken Finsk julgran som helst och julstjärnan kom upp i fönstren medan adventsljustaken fick bli en afrikans version. Kvällen började med serveringen och fortsatte med julbön och julberättelse för barnen med julsånger och till sist namnlösa julklappar. Allt som allt räknade vi till att vi var 22 missionärer och gäster hemma hos oss. En varm och glad kväll precis som julen skall vara.

Vår julmånad fortsatte den 4 december då det var dags att åka iväg till Tunduru i södra Tanzania för att vara med på en av Jannes jobbresor. Första etappen av resan var till Dar Es Salaam, en bilresa på  11 timmar med kustens vita sand och palmer och Dar Es Salaams långa bilköer. Vi övernattade på FPCT:s missionsstation och fortsatte nästa dag till Tunduru klockan 5 på morgonen och körde i 13 timmar i ett sträck bortsett från snabba rastplatser.

Påväg till Tunduru

Framme i Tunduru fick vi bo på en missionärsstation de fem nätter vi stannade där. Janne höll ett seminarium för pastorer och evangelister i staden (7km från stationen) och Benja hjälpte till med tekniken för församlingens inspelning av radioprogram på yao-språket.

Janne lagar kvällsmat

Omgivningarna kring missionsstationen var fyllda med mangoträd och cashewnötter och skogen med pufformar och nu och då en svart mamba berättade en tysk missionärskvinna som bodde på stationen. En liten röd kobra försökte ta sig in i våran matkorg som ställts utanför trappan och inomhus förutom de vanliga geckoödlorna och maskar fanns skorpioner som kröp fram längs golvet i badrummet. Så man fick lov att samla ihop allt det mod man hade och debutera i att döda skorpioner och trycka myggnätet tätt under madrassen för att kunna sova gott. På kvällen då det blev flygmyrsinvasion tyckte Janne att vi gott kunde äta dem till kvällsmat.

Tunduru snacks

På dagarna fick vi äta tillsammans med deltagarna från Jannes seminarium i kyrkan där samlingarna hölls. Maten bestod av ris, kyckling, tomat-löksås, mchicha, fisk och soda med banan till efterrätt varje dag. Men gott var det!

Både Janne och Benja blev klara med sina jobb tidigare än beräknat och vi bestämde oss för att åka till kusten och stanna där fredag-söndag då Janne ändå skulle träffa och disskutera med pastorn i Kilwa. Så på fredag morgon packade vi ihop och åkte upp till Kilwa och spenderade en skön helg i solen och havet. Simmade bland maneter och blev ordentligt solbrända av den starka solen, vadrade på havsbottnet vid lågvatten och plockade snäckor. Livet som missionär är inte alldels tokigt!

Havet

Vår stuga i Kilwa

Båtar på grund

 

På söndagmorogn bar det av igen denna gång tillbaka till Dar Es Salaam och övernattade i samma rum innan vi åkte hem sista etappen till Arusha dagen därpå. Så den 13 december var vi hemma igen och hade kört nästan 4000km (halvvägs hem till Finland).

Nairobi

Men inte nog med det utan två dagar senare skulle vi iväg igen denna gång uppåt mot Nairobi i Kenya. För Janne var det jobbresa medan vi andra, Hanna, Benja och jag åkte med för att julhandla i Nairobi. Tre dar i sträck sprang vi från det ena varuhuset till det andra medan vi samlande på oss kassar efter kassar med julklappar och Benja och Janne var tåliga och stod ut med mig och Hanna som skulle fixa allt inför julen på dessa tre dagar. Vi sov vid FPCT:s missionärsstation i Nairobi och såg Dr. Phil på kvällarna. Den 19 kom vi hem igen fullastade till tänderna och möra i benen.

Christo och Anna-Sara kommer!

Jul

Sen var det bara att börja vänta på, inte den 24 som ni andra utan den 25 då Ansan (Hanna och Jannes dotter) och hennes man Christo skulle komma hit för att fira jul med oss. Julafton hade vi skjutit upp till den 26 december för att kunna fira tillsammans med dem och även julfeelizen sökte sig ner ända hit till Tanzania även om julen detta år var grön. Jag och Benja flyttade upp till Hanna och Janne en vecka för att kunna dela julhelgen och gemenskapen med dem så mycket som möjligt de 6 veckor de skall stanna här, som en utflykt med bilen för att laga hamburgare i buschen.

Mmm

Utflykt

Matlagning

November

Oj, nu har vi inte alls varit duktiga på att informera er om vad som hänt så låt oss gottgöra detta!

Utpostmötet!

Söndagen den 21 November blev vi inbjudna att delta i en gudstjänsten uppe i bergen nordost om stationen. Vi tog bilen tillsammans med Hanna och Janne och Loitaman som är evangelist i församlingen och vår vägvisare eftersom den riktiga vägen spolats bort av regnen. Vanligtvis brukar Loitaman cykla eller gå de 20km till stationen varje arbetsdag.

Utpost kyrka

Till finare kyrka har man väl varit men ingen församling som jag vet har en finare utsikt! Efter en hisnade vacker väg nådde vi fram till den rätta kullen där den lilla lerkyrka låg. Vi fick klättra upp för en liten backen innan vi till sist befann oss uppe på toppen och kunde se ut över landskapet som sträckte ut sig nedanför oss. Efter att vi beundrat utsikten och tagit lite foton steg vi in i kyrkan. De fanns ingen el så kyrkans enda rum lystes upp av de små fönstren på ena väggen. På jordgolvet stod plastsolar i några rader och talarstolen stod upphöjd på en trätrall. Vi som gäster fick äran att sitta framför församlingen så de kunde se oss och vi dem.

Utsikten från kyrkans fönster

Det blev en liten väntan på de som ännu inte kommit. Många av dem går 10km för att få komma på möte, vissa även om de är sjuka. Församlingen blev för en tid sedan bestulna på sina stolar och de har nu samlat ihop pengar för att kunna köpa nya men som pastorn sade: ”När vi blev bestulna hade vi bara 10 stolar och nu efteråt har vi 14.”

Det blev mycket sång och dans i många olika etapper med många olika körer. Barnen sjöng några sånger och spelade trummor. Atmosfären var härlig och tiden inget bekymmer. Efteråt blev vi bjudna på bröd med smör och te. Sedan var det dags för resan hem nerför berget.

Utpostmöte

Broderigänget får sin Broderimaskin!

Broderikursen har gått framåt och de flesta av mina broderistygn utlärda. De kämpar glada vidare med sina nålar och har för tillfället fått ett provmönster av en blomma och en fjäril jag ritat ihop där de får öva sig i alla de nylärda stygnen.

De har envist och målmedvetet sparat in till en broderimaskin och när de fick ett bidrag av några svenska vänner hade de äntligen tillräckligt för att köpa sig sin broderimaskin och glädjen och tacksamheten var stor!

Broderi symaskin

Sista kursdagen innan jullovet fick jag ensam gå ut till byn för att ta hand om broderikursen då Hanna hade förhinder att komma med. Några av mina svenska kompisar som var intresserade av arbetet följde med och tillsammans stakade vi oss fram på vår babyswahili och vi hade en trevlig stund med kvinnorna innan vi skiljdes åt för julen.

Påväg hem från byn

En vanlig arbetsdag…

Hej! Det är min blogdebut dehär. Rebecca tycker det är svårt att skriva om vad jag gör och jag hinner ju inte skriva så ofta, men jag ska försöka berätta hur en vanlig dag ser ut i studion här. När jag tänkte vad jag kunde skirva om, så tyckte jag ju först att det kan vara svårt att välja en intressant dag, men så håxa jag att varje dag på Habari Maalum är ganska intressant om man tycker om att improvisera… Så jag skriver då enkelt om idag.

Telefonalarmet ringer klockan 06:53 (svaret på varför jag har det ställt exakt så kan säkert hittas i de mer komplicerade vrårna i mitt enkla psyke..) Jag tar en kort morgondusch för att varmvattnet inte ska hinna ta slut (solpanel + morgon = begränsning…), men med mycket muarobainitvål. Denna ödmjuka men geniala hygienprodukt är för mig snart ovärderlig i kampen mot halvinfekterade loppbett. I studion rör det sig typ 100 olika personer per vecka med mycket vitt skild syn på vad personlig hygien kan tänkas innebära, så…

Normalt går vi på morgonbön varje arbetsdag klockan 8 till 8:30. Det är verkligt värdefulla 30 minuter. Men idag hade vi en storkör på kommande så jag och Joel (studiotekniker för HMM) kom överens om att ställa i ordning i studion. Men då Arushas kommunaltrafik (Daladala…) inte går enligt andra scheman än ”när vi är ordentligt fullastade” så kom min kompanjon med nyckel först 09:10… Detta givetvis utan att meddela, men jag spenderade tiden med att undervisa i (mycket grundläggande) musikproduktion för de körledare och musiker som råkat dubbelbokas för övning i studion denna samma dag…

Under natten har vårt kära TANESCO (Elbolaget) lyckats bränna nånting i stationens elskåp (igen) så vi har bara ström till vissa lampor, men ingen till utrustningen i studion. Detta upptäcker vi ju efter att Joel dykt upp med nyckeln… Så… Härja runt efter nån som kan sätta på generatorn OCH fixa vårt elskåp… klockan börjar nu leta sig mot 10 strecket och tillsynes har vi fått mycket lite vettigt gjort… Tur att det snart är te med vitumbua (Flotyrstekta kakor gjorda på surnat ris) så att man kan pusta ut lite… Jag och Joel tog skift-fika så att vi hela tiden hade en man i studion med den 40 personers kör som vi försöker baxa in runt våra skrangliga mickstativ (som verkligen sett bättre dagar). Förutom våra mickars äventyrade säkerhet och allmän platsbrist och kaos så tillkommer även problemet med syrebrist och nämnda loppor… Allt detta ska på ett eller annat sätt tas hänsyn till och improviseras runt. Dessutom släcker generatorn exakt 13:00, så får se till att inte vara mitt uppe i ”den perfekta tagningen” just då. Men iofs är det ju skönt att för en gångs skull vara säker på att få äta lunch på utsatt tid.

Just idag var jag inte jättemycket i kontrollrummet för inspelning utan testkörde en demo av Wavelab 7 (Som vi funderar på att köpa hit) och passade då på att mastra två andra album under tiden. Just mastringen var det som jag egentligen skulle göra idag. Så skönt att hinna med det iaf. På det sättet skulle jag kunna säga att idag var en ovanlig dag på jobbet, dvs dagen då man fick möjlighet att göra det man planerat.

Kl 14:00 kommer jag mätt efter en ordentlig portion Ugali med bönor tillbaka och kollar läget i studion. Ingen katastrof alls, Joel fixar det (som allra oftast) utan problem. Han är min mästare i improviserandes konst Jag råkar se att dom har lånat in en bas till körsessionen och den är för tillfället inte i användning så jag frågar om jag får låna den tills dom ska spela in bas. Det får jag, så jag spelar in basspåren till två barnsånger under tiden. Klockan 17:00 stängs generatorn av igen, så då får man väl vara nöjd för dagen. 18:00 ska vi på missionärsbön till Alderblads.

Jag måste bara säga att jag trivs fenomenalt bra här! Man känner att man lever och njuter av afrika varje dag! Mycket improvisation och tillfälliga lösningar, men vi har ett härligt gäng att jobba med, så det går hur bra som helst! Jag är alltid tacksam över att jag FÅR vara här. Super! Älskar människorna, nauren, kulturen, det mesta av maten och alla otroliga arbetsutmaningar!:) Ta hand om er!

 

Regn!

Äntligen kom första regnet och visst är det en mäktig känsla att höra hur himlen vräker ner vatten över oss. I rabatter och på vägarna blir det genast översvämmning och stuprännorna sprutar ur sig vatten. Äntligen händer det alla har gått och väntat på och många drar en lättnadens suck, regnet kom passlig iår och i människors ansikten lyser leenden medan de springer och tar int tvätten som bara för en liten stund sen torkade i den heta solen. Alla springer in medan åskan dånar över våra huvuden men de flesta kan inte hålla sig borta utan kikar ut genom fönstren. Alla önskade vi väl egentligen att få springa ut barfota och dansa i regnet medan haglets smatter bildar musik i våra öron. Och plötsligt slutar det forsa ner och blir till ett stilla duggregn som silar ner tills det till sist slutar och kvar är bara porlet från vattnet som forsar genom stuprännorna och rinner längs vägarna. Allt har blivit tvättat och rena ansikten tittar fram på oss från alla blomrabatter, färgerna skiner återigen med sin klarhet efter månadernas dammiga slöja.

Tack Herre för att Du även idag minns oss, tack för regnet, Du som ger allt liv!

 

Kvinnorna i byn

Vi har startat en liten syjuntta i byn med en kvinnogrupp som har velat lära sig mer om broderi och jag och Hanna har lovat att lära dem allt vi kan. Tisdagar klockan 10 har vi vår lilla kurs ute på en dammig bakgård, sittande under bar himeln eller inne i ett litet skjul. Idag var andra gången vi samlades och 18 kvinnor trängdes in i skjulet, tidigare gången var det sju stycken. Vi har delat ut varsin liten tybit där de får öva på de stygn vi lär ut och snart skall vi fortsätta med pärlor och paljetter innan vi tar i tu med riktiga produkter. Tidigare har kvinnogruppen fått inkomst genom att klippa till dukar och sedan sända dem till en sömmerska som broderat åt dem på maskin som de sedan har sålt med lite vinst. Nu är tanken att de själva skall kunna brodera sina dukar och på såvis kunna få mer i vinst. De håller själva på att spara ihop till en broderimaskin men tills vidare i brist på maskiner lär vi ut hur de kan brodera för hand och ger förslag till produkter de kan tillverka själva. Vi stannar där till klocka ett då vi blir bjudan på te och nötter eller en läsk och ger oss sedan av hemmåt antingen med bil eller gåendes och på de tre timmar vi varit där har vi hunnit lära dem mellan 3-4 olika stygn. De får låna hem lite nålar och tråd och fortsätta öva hemma och till hemläxa skall de under veckan pröva på att laga en produkt av det de lärt sig. Glada väntar vi sedan på att veckan skall gå så vi ska ses igen.

Fullt upp

Dagarna och vackorna springer iväg och vi kan knappt tro det är sant att vi varit här i snart två månader redan. Dagarna fylls upp med arbete det ena mer intressant än det andra och lite tid och lite ström finns till att berätta för resten av världen vad vi egentligen sysslar med. Nu har jag ändå satt mig ner för att berätta för er vad vi har haft för oss på sista tiden.

En av de grejer som vi båda har hjälpt till med är ett barnprogram som skall sändas på tv “Rafiki Garage” – “Vän Garaget”. Paula och Ulrik Alderblad som flög ner hit med samma plan som vi är i huvudsak ansvariga för barnprogrammet och jag och Benja och många fler har hjälpt till med de bitar vi har kunnat. Vi började det hela med att tre kvällar i rad öva in sånger på swahili med de barn som bor här på stationen. Ulrik som är barnpastor hemma i Sverige ledde det hela tillsammans med Anna och Astel, som är mödrar till några av barnen, själv satt jag med kameran i handen och fotade allt som hände och lekte lite med barnen i pauserna. Benjamin och hans barndomsvän Pokea hjälpte till med att översätta två sånger från svenska till swahili, bland annat sången “Jag har en vän”. Sedan lärde de ut den nya översättningen och barnen sjöng för full hals. I stora drag skall barnprogrammet handla om att man behöver äta riktig mat också och inte bara godis på samma sätt som vi behöver “äta” Guds ord, annars blir vi som en bil utan bensin. Men ni kan tro barnen skrattade när de sjöng:

“kwa nini tunakula chakula

Heri tu unipe pipi, lolipopu”

“Varför ska man äta vanig mat

när man kan äta godis ur en påse”

Efter våra övningskvällar var det dags att spela in sångerna i studion där Benja och Pokea hjälpte oss. Vi rockade på hela kvällen och delade ut lite godis mellan varven så barnen skulle orka. Ni får ha i tankarna att detta allt hände på deras lediga kvällstid eftersom barnen har fullt upp på dagarna i skolan.

Resten av veckan funderade vi ut rörelser till musikvideon och vilka kläder barnen skulle ha på sig. Jag reste till stan med Paula och Ulrik för att köpa in lite t-skjortor och tyg. Färgerna fick gå i blått och svart för killarna och rosa och svart för tjejerna. Jag fick i upprdarg att sy rosa kjolar till tjejerna och på torsdagen bar det av till en hotellträdgård för att spela in musikvideon.Det var sagt att vi skulle starta halv 8 med bilarna men vår kom inte iväg förrän kvart före nio, men det är minsann inget ovanligt här inte. Väl framme satte vi igång och filmade hela dagen på olika platser, olika vinklar, olika steg till de olika sångerna.Vi slutade dagen med att filma in lite scener till “godissången” där barnen, till deras stora förtjusning, skulle vräka i sig godis!

Före

Efter det här var det dags att hitta en gammal skrotig bil som skulle finnas i “Rafiki Garage” och när vi väl hittat en var det dags för Paula, Ulrik och mig att spraya bilen i alla glada färger och former vi kunde komma på medan de sista för musikvideon filmades in på en annan sida av stationen. Full rulle och mycket att göra men åh så kul!

Efter

Men det var inte slut där inte utan nästa morgon skulle själva programmet filmas och garaget skulle sättas iordning med lampor och bilen skulle rullas in och lösa hur vi skulle få bilen att dansa. Vi placerade två barn vid dörrarna som de skulle flaxa med i takt med musiken, ett annat barn hoppade ner i bakluckan och viftade på locket, en tredje blinkade med lamporna medan några starka karlar var under bilen (vi var ju i stationens riktiga verksatd så det fanns en grop under bilen) och skuffade och lyffte för att bilen skulle röra på sig. Det blev riktigt bra!

 

Skådespelarna sminkas

Tanken var att vi skulle ställa iordnind från klockan tio till klocka ett och efter matpausen skulle vi börja filma, det dröjde ändå till över 4 innan vi ens kunde börja filma och hela marken var full med loppor som bett oss i benen under tiden. Till sist blev allt infilmat och som bäst är klippningen och de sista finjusteringarna i musiken igång och idag är deadlinen för att det skall vara färdigt så allt är i sista minuten men som sagt:

“I Afrika är allt möjligt men ingenting är säkert”